Inte ens manligt simhopp kan rädda mig. Jag har sett fram emot det, jag älskar det. Men det funkar inte. Inte ett leende, inte ett skratt, inte ens en trånande blick till Alexander Despatie. Jag vill inget, vill sluta äta, vill sluta le, vill nästan sluta vara. Det kommer inte hända. Det händer ingenting...