Kompisar, kompisar, kompisar

Wow
Här satt jag och bara gick in på bloggen för att kolla läget och hittade värsta inläggen! Tror inte jag läst sedan Eric skrev nåt om hur mycket folk köpte på Donken. Tyckte Davids inlägg om Dog Called Alice var riktigt roligt också, och förstod inte varför ingen kommenterat..
Anyway, vet inte ens om detta inlägg fungerar att posta, här i Kina har de ju blockat blogspot, facebook och allt sånt där. Använder någonting kallat Hotspot-shield, vet inte vad det är men det gömmer ip-adressen så man kan surfa vad man vill.. fast det är lite krångligt ibland.
Glad av Rachels långa fina inlägg, kul att du trivs på psykolog, det verkar spännande! Och Zeinab med en bebis.. undrar hur liten den är.. wow. Och Sara i London, blev avundsjuk. Sara du vet sjukt mycket om folk faktiskt, bra jobbat! Blev rädd dock när jag läste om Cissi och Karibien.. vavava?? Och Asse, glad att du är i Uppsala, tycker det verkar nice! Hoppas du trivs och har ett coolt liv. Nu kanske jag inte nämner alla namn (förlåt), kan inte ha två fönster öppna samtidigt och minnas alla, men jag blev iallafall glad av allas inlägg!

Tänker ibland tillbaks på dagarna vi hade .. ofta faktiskt. Och visst var det roligt.. Mycket gnäll, mycket plugg (kanske inte jämfört med er som pluggar nu?), men när man är tillammans och gnäller sådär, det är då man blir sådär tajta..

Har jobbat på en skola i södra Kina nu i fem månader och kommit in i lärarlivet. Häftigt att få lite perspektiv på det och vara en del av all skit som snackas i lärarrummet. Undrar vad de sa om oss.. Och herregud vad irriterande kids kan vara! Idag hade jag muntliga test med mina 1or och 2or. Det var ganska bra.. bättre än mitt-terminstesten iallafall. Fast det var fortfarande ganska mycket "how are you?" "i'm six years old".. svårt att höra skillnad på "how old" och "how" tydligen. Har jobbat som muntlig lärare i 1an och 2an, english (övergripande) i 3an samt läsning i 5an och 6an. Lite som Asse säger känner jag att man börjar växa upp lite? Alltså börjar fatta hur det riktiga livet funkar.. det är så himla intressant att träffa folk som gjort mer grejer än gymnasiet? Kände det på IKEA också, alltså alla som jobbar där har olika historier om vad de gjort efter gymnasiet, rest, pluggat, jobbat eller vad det nu är. På gymnasiet var alla ungefär lika liksom.. Lika gamla. Liknande intressen (Fysik B?). Men ganska lika liv bara.. Den 27e jan är terminen slut här. Tror inte jag stannar nästa termin. Längtar hem så mycket.. jag visste inte ens att jag gillade Sverige eller min familj såhär mycket innan jag kom hit. Stört. Man skulle bli bättre på att uppskatta allt man har va? Efter terminsslutet ska jag åka till Tibet på en liten tur.. Det är ganska långt bort, ska först flyga, sen åka tåg i 35 timmar. Kul jul. Men det är vackert TROR jag, och det ligger väldigt högt upp. Ska göra en tripp till Mount Everest Base Camp är det tänkt också, det kan bli coolt. Har köpt en kamera. Men ni hör ju hur mycket pengar livet kostar.. men det kanske det är värt? Vet inte riktigt hur man ska tänka angående det där, men jag sparade ganska mycket när jag jobbade på the IKEA förra året.

Blev plötsligt lite sugen på London.. Sara? Tips, tankar?

1a maj är klassträffen eller va? Då tänkte jag iallafall vara hemma? Tror jag.

Kul att höra om era liv kompisar, kompisar, kompisar..
Jag gillade verkligen inte Didaktus, speciellt inte på slutet, men ibland frågar jag mig om jag skulle valt annorlunda om jag skulle fått välja igen. Och svaret är helt och självklart nej. Enkelt nej. Säkerligen hade man träffat vänner i alla skolor och de flesta klasser, men jag är bara så glad för vårt NV3 och glad att ni finns allihopa. Lite smörigt och känslosamt här på slutet men tänker på det så ofta, hur vi krigade från vår första biologi/svenska/naturk-uppsats med Johan, Karin och Karin, genom Matte A, genom Kemi A, genom Sv B nationella proven (min värsta fiende), genom att sälja biljetter till skivan, till sista månaden med ungefär 15 prov och inlämningar.. Man kan bara titta på varann, säga "Didaktus" och skratta liksom. Eller sucka. Och som vanligt är det svårt att leva livet utan min andra hälft, min tuggummi-efter-maten-vän, min julgranspynt-vän, min värsta-språket-vän, min sitta-på-rasten-och-kolla-när-skärmsläckaren-i-okänd-persons-kontor-nuddar-hörnet-på-skärmen-vän. Hoppas du också mår bra.
Kramar åt folket!